Looking at technology, eyes focused on the human being

A thoroughly enjoyable collaboration: The Emerging Technologies Lab at Tampere University are doing some fancy cross-disciplinary anthroposociology (yes I’m sure that’s the proper academic term) taking a close look at us while we implement social media at work, gamble away our income, and take out all kinds of frustration by shouting at each other without meeting face to face.

They asked me to make 14 new illustrations for their website & other platforms. There are quite a few drops of coffee in them (leftover coffee = high quality ink).

The research group also commissioned a logo:

Each image contains aspects of information technology – taking inspiration from concepts, like networks, or hands-on stuff like circuit boards – and the human at the centre of it all, represented by colour shades, organic shapes and graphical elements taken from the primate body. Themes include ”Technology and the Self”, ”AI in society”, ”Social media at the workplace”, ”Cyberhate”, and ”Gambling in the digital age”.

Ladusvala med attityd

 

 

En vass och halsbrytande snabb fågel på en skärpt och häpnadsväckande energisk journalist. Det skulle vara en ladusvala med karaktär, en som har något i kikarn. Originalet är en kombination av blyerts- och digital teckning, med en rad fotografier på sajten lintukuva.fi som modeller; själva tatueringen utfördes med bravur av Susanne Remahl på Fist of Needles.

Höns och mänskor

»Jag har ett ont öga till påskkort med kycklingar som sitter fluffiga och piggögda i rymliga äggskal.»

Om höns och mänskor, om symbiosen mellan en apa och några andra ryggradsdjur, om dessa andra som livsmedel i industri och småbruk, och om vad förhållandet till dem gör med apan, med oss. Essä i Nya Argus nummer 5/2019.

 

 

Ett par Nya Argus-essäer till:

”Driften att döda det man älskar” utgår från Mattias Hagbergs bok Herredjuret, utgiven på Atlas förlag 2011. (nr 3/2011)

”Insektinsikter” – är insekter mekaniska beteendeautomater eller kan de lära sig grejer? (nr 1–2/2010)

Myror i huvudet och annat annanstans

Historien ur hästperspektiv, moafågelspillningens betydelse för skogen, vad DNA-sekvensering kan avslöja om skrubbskäddor – det och mycket annat har Katja Bargum under de senaste åren skrivit om i Finlands Natur. Jag har fortsättningsvis haft nöjet att förse texterna med bilder, här kommer ett urval från åren 2015–19 (några tidigare illustrationer finns här).

 

Finlands Natur 1/2018

 

 

Finlands Natur 2/2019

 

Finlands Natur 3/2015

 

 

Finlands Natur 3/2016

 

Finlands Natur 2/2018

 

 

Finlands Natur 3/2019

 

 

 

Finlands Natur 3/2017

 

Finlands Natur 4/2019

Kartskrivare, skrivarkarta

Det hände sig att Trygve Söderling fick en vision. En karta över det finlandssvenska litterära landskapet skulle man göra. Kritikern T och tecknaren I jammade fram en gemensam hallucination som finns att beskåda i T:s arkiv.

Skinn på näsan, fauna och flora på armen

Växten må kallas stinknäva (Geranium robertianum) men i doften finns element som påminner om den kärva, och uppskattade, smaken av senapskål. Den urbaniserade kajan må vara blåögd – men bara bokstavligen, knappast i överförd bemärkelse. Tillsammans sitter de förträffligt på bäraren. Slutkomposition och själva tatueringen gjorde Suvi Alalantela.

Hedersuppdrag i faunan och floran

Societas pro Fauna et Flora Fennicas mångårige ordförande Carl-Adam Haeggström lämnade för några år sedan över ordförandeklubban till Mikael von Numers, men fick den 14 maj 2018 greppa hedersordförandes tecken i form av ett diplom. Typografin gjorde jag per dator (typsnitt: Indigo Antiqua); krusiduller och teckningar med stålstift, blyerts och pensel, tusch och vit akrylfärg. Vid avfotograferingen saknades ännu ordförandens och sekreterare Henry Pihlströms signaturer. Backlöken till vänster hör till de växter som botanikern Haeggström har ägnat särskild uppmärksamhet. Som beskyddare av lövängarna vid Nåtö biologiska station är han väl förtrogen med orkidén Adam och Eva (till höger), och eftersom hustruns namn är Eeva var det givet att den skulle med.

Her Majesty Steps Randomly

 

The Red Queen’s hypothesis was introduced into evolutionary biology by Leigh van Valen 1973 in order to explain why the probability of extinction for a given population is constant and does not depend on its age. The hypothesis—taking its name from an uttering by the formidable Red Queen in Lewis Carroll’s Through the Looking-Glass, and What Alice Found There—proposes that, in an ever-changing environment, populations must keep running (i.e. evolving) to stay in the same place (that is, not fall over the edge into extinction). In their Nature paper ”Reconciling taxon senescence with the Red Queen’s hypothesis”, Indrė Žliobaitė, Mikael Fortelius and Nils Christian Stenseth focus on taxon expansion rather than survival, and thus resolve the apparent contradiction between the patterns of waxing and waning patterns of occupancy, range or diversity observed from the fossil record; and the randomness of extinction implied by the Red Queen’s hypothesis.

Drawing commissioned by Mikael Fortelius for use in association with the paper. A pleasant task, I say.

Read more: Indrė‘s blogpost
Lue lisää: Helsingin yliopiston tiedote

Fackidioti

Det är klart att vi behöver ordna världen i kategorier för att över huvud taget kunna fungera till vardags (fråga till exempel just mig, som är insekt-taxonom). De här godtyckliga indelningarna är ibland relevanta men ofta förstummande irrelevanta när man tänker efter. Här ett par sådana eftertankar i bildruteform.

Edit 3.5.2017: i ett inslag i Obs i Sveriges Radio begrundade sociologen David Wästerfors just detta med krigets sociologi. Inslaget finns att lyssna på/läsa här: Obs i P1, 2 maj 2017.

 

(Den heter ju alltså ‘faneden’, den som beväringar svär och lovar att döda och dö för en idé.)

 

Brackstekeldelar

Finlands stekelarbetsgrupp håller på med en massiv bok som kommer att presentera de nordiska stekelfamiljerna, på finska. Även bestämningsnyckar ingår. Julia Stigenberg vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har grejat nyckeln som leder fram till underfamiljsnivå i familjen bracksteklar (Braconidae). Här en sneak preview på ett par nyckelfigurer. På tal om nycklar, ett tips: Artdatabanken i Sverige har lanserat en interaktiv sådan. När det här inlägget skrevs innehöll Artnyckeln sju nycklar, bland annat till hoppspindlar, knappnålslavar och fullvuxna skräddare. Fler lär tillkomma i rasande fart.

Samarbetskraft, jordbruk och alltings värde

Några av bildkommentarerna i Vasabladet under 2016.

 

 

 

Oumbärliga virala element

Man skulle kunna säga att mänskan varit viral sedan länge, men då i en helt annan mening än den som används i anknytning till medier: en stor del av vår arvsmassa har sitt ursprung i förhistoriska viruspartiklar. Om syncytin-gener och andra resultat av naturliga GMO-processer skrev jag för mega – pdf [1,6MB] här.

 

 

Bild efter Lavialle m.fl, 2013. Paleovirology of ‘syncytins’, retroviral env genes exapted for a role in placentation. Philosophical Transactions of the Royal Society B. Kan läsas på http:// dx.doi.org/10.1098/rstb.2012.0507.